Låt oss gå tillbaka i tiden till när min släkt flyttade in på Orranäs. För även om det är en släktgård så har den inte varit i våra ägor under så värst lång tid.
Som i många andra byar i Sverige under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det i Uråsa en större gård, i vår by Skye Säteri, som höll sig med torpare för att hjälpa till på gården.
En torpinventering gjord av Bo Johansson åt Uråsa Hembygdsförening visar att vårt hus är byggt 1864 och löd som jag beskrev under Skye Säteri. Detta innebar att de som bodde på torpet skulle göra dagsverken på Säteriet för att betala sitt uppehälle. För de boende på Orranäs innefattade detta 3 dagars dagsverke i veckan för männen och för kvinnorna 50 dagar per år. Plus att de också skulle driva sitt eget lilla lantbruk för att få mat till sin egen familj.
Redan 5 år efter torpet byggts flyttade Johan Pettersson in här och han var min farfars farfar. 1903 övertog hans son Johan August Johansson driften av torpet. Han var gift med Maria Johansdotter och tillsammans fick de sju barn. Tre flickor och fyra pojkar. Det yngsta av dessa barnen föddes 1902 och döptes till Martin. Denna pojke skulle sedermera bli min farfar. På gården bodde det också fosterbarn av och till.
1910 gick Skye Säteri i konkurs och alla torpen som lytt under gården styckades av. Vid denna tidpunkten var dock Johan August Johansson så fattig att han inte kunde köpa loss gården med egna medel utan äldste sonen Aron (som redan var utflyttad) hjälpte honom med köpepenningen.
19 år gammal flyttade yngste sonen Martin till Skåne för att arbeta som dräng. Bl. a på en gård i Kverrestad. Där träffade han sin blivande hustru Ida. Paret flyttade tillbaka till Småland och Orranäs i november 1929 och då väntade de sitt första barn.
Barnet föddes i mars 1930 och fick namnet Stig och denna gosse skulle senare bli min pappa. Sex år senare fick Ida och Martin ytterligare en son som döptes till Erik.
1934 var det Martins tur att överta föräldragården. Övriga syskon hade flyttat från bygden. Han drev gården samtidigt som han arbetade som brevbärare här i byn. Han brukade jorden med hjälp av sin häst ända fram till 1964 då första traktorn gjorde sin entré på gården.
1973 dog Martin av en hjärtinfarkt hemma i sitt eget kök, då drev han fortfarande jordbruket, men hade 1968 slutat med mjölkproduktionen. Hans söner Stig och Erik fortsatte att driva gården i ytterligare två år innan de arrenderade ut jorden.
Min farmor Ida bodde kvar här på Orranäs fram till 1976, då hon flyttade till ett lite bekvämare boende i en av de gamla lärarbostäderna vid Uråsa Skola.
Ida bodde alltså kvar ett år på gården efter att jorden arrenderats ut och efter hon flyttat till lägenhet stod huset tomt i ca ett år innan det hyrdes ut. Och under följande år bodde det tre olika hyresgäster i huset.
1990 letade jag och min blivande sambo efter en bostad och när det stod klart att Orranäs skulle bli utan hyresgäster kändes det självklart att vi skulle flytta in här. Och nu var ordningen återställd och släkten bodde åter i huset. Vi hyrde av min pappa och farbror i ungefär tre år innan fick erbjudande att köpa gården. Ett beslut vi aldrig ångrat.
1997 gjorde vi en omfattande renovering och utbyggnad av huset. Så min farmor skulle nog inte känna ingen sig här längre, men jag är säker på att hon skulle varit väldigt glad över att ha sitt barnbarn och barnbarnsbarn boende i sitt gamla hus.
Jordbruket har fortsatt att vara utarrenderat, men skogsbruket sköter vi själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar